Vänner runt mig sviker eller rent av försvinner i blotta förskräkelsen eller hur det nu än ligger till så känner jag mig fruktansvärt sviken!
Jag har alltid ställt upp..!!
Om det så bara är någon som behövt skjuts mitt i natten så har jag varit där!
Men nu är det ända jag i stort sett begär något ynka sms då och då...
Tänk vad liten man är igentligen när livet plötsligt vänds upp och ner!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
En av världens äldsta sanningar tyvärr. Det är i svåra motgångar vi märker vilka våra riktiga vänner är...
dumpa resten, hur du än ställt upp på folk innan är det alltid bara vissa som ger någonting tillbaka när vi som bäst behöver det.
Du är inte ensam.
Skicka en kommentar