tack för det..

Vänner runt mig sviker eller rent av försvinner i blotta förskräkelsen eller hur det nu än ligger till så känner jag mig fruktansvärt sviken!

Jag har alltid ställt upp..!!
Om det så bara är någon som behövt skjuts mitt i natten så har jag varit där!

Men nu är det ända jag i stort sett begär något ynka sms då och då...

Tänk vad liten man är igentligen när livet plötsligt vänds upp och ner!?

Livlina?

Idag vill jag bara dra täcket över huvudet och försvinna ner i under jorden!

VARNING!!

Pest smittan är här igen....!!

Skulle man kunna tro..
Jag har aldrig kännt mig så sjuk som jag gjort idag...

Personer, vänner, bekanta mfl. går långa omvägar runt en.

HALLÅ!!

Jag är inte pest smittad ;)

HJÄLP!!

Det är dax att släppa taget nu och låta sjukvården fånga mig i sina händer!

Ny start..

Ja igår så var det då högg tid för mig att ta tag i det jag länge gått och bävat för!

Att berätta för mina vänner hur det igentligen står till med mig!? och så klart vad som kommer att hända den närmsta perioden i mitt liv..

Ja jag har funderat länge på om det spelar någon roll hur eller när man berättar en sådan sak...
Jag tror dessvärre inte det nu i efter hand!!

Dagen började med frukost med en av mina underbara vänner på cafe..
Vi små pratade så klart om det gamla vanliga skvallret ;)
och sen tog jag tag i det jag hade att berätta. Ja vad ska jag säga stackarn blev ju mer förtvivlad än vad jag blev när jag själv fick beskedet..

Sedan under dagen berättade jag för en väldigt go "sms kompis" (vi träffas ytterst sällan då han har jobb i hela världen). Han är mitt boll plank i många fall! (och jag hans!!). Hans reaktion av det jag skrev avslutades i ett långt gråt milt telefon samtal..

*underbara vän!*

Ja andra som fick reda på det ryckte mest på axlarna..
Sen finns det ju en person som jag bara känner genom hans yrkesroll.. Han såg direkt på mig att jag hade en jobbig dag! Så efter en lång kram så forsade allt av mig...
Ja han som inte igentligen inte "borde" bry sig om mig på det visset vissade en sådan underbar medkänsla!

Ja som en vän skrev du kommer att märka vilka som verkligen är dina super vänner!



-"För dom står upp i båten när stormen blåser!"

opps!

Min blogg tar en något oväntad vändning...

Åter..? nja..

Ja som ni kanske märkt råder det skriv torka i mina bloggar just nu....

Vet inte varför jag igentligen har dålig samvete för det..
Det är ju mina bloggar..
Ingen som direkt kommer och slår mig på fingrarna för att jag inte skrivit något..

Aja.. jag återkommer ska ni se!

Kram!